Jag kastar stenar i mitt glashus, jag kastar pil i min kuvös.

Har blivit ett ganska långt uppehåll mellan bloggarna nu.
Seriefinalen är spelad och den blev väl inte riktigt som jag hade hoppats. Förlust med 4-1 och jag spelade bara en halvlek pga brutet finger.
Det har blivit så mycket diskussioner kring den här matchen. Dels om Habos sätt att använda a-lagsspelare i sitt b-lag, dels om åskådarna och även om min "lilla" olycka. Jag kan ju säga vad jag tycker om de här 3 punkterna, inte för att de som läser min blogg kommer bry sig men ändå.
1. A- eller B-lag?
Ja, inte så mycket att säga om det egentligen tycker jag. Får man och kan man "toppa" sitt lag inför en seriefinal så gör man väl det (hur dum är man inte annars?). Att det enligt reglerna går att göra såhär kan man däremot tycka är fel, det är svårt att göra på nått annat sätt bara. Habos lag som dom kom med var bättre än oss och dom vann rättvist enligt dom reglerna som finns. Sen om det är rättvist att vissa lag får använda spelare från 2 divisioner högre är en helt annan sak.
2+3. Åskådarna
Jag personligen har alltid haft svårt för åskådarna i Habo och denna dag fick vi det bevisat att 2 av dom faktiskt inte är några ljushuvuden. Att i paus stå i motståndarnas klubbstuga och slänga ur sig "det var det bästa som kunde hända Habo" (om att jag blev skadad) är väl inte det smartaste man kan göra. Jag vet inte om jag ska tacka för komplimangen eller inte. Ljushuvud nr 2 är han som efter en ganska brutal glidtackling med en utburen TSK-spelare skriker åt tjejen som glidtacklade att gå därifrån för att det inte är något att be om ursäkt för. Jag vet inte om det finns något som heter sportsligt i hans värld. Det finns ev. ett ljushuvud till (om det nu inte är samma som någon av ovanstående) som har kommenterat ett blogginlägg från en av våra tjejer. Jag citerar rakt av "Spelet slutar inte förens domaren blåser och det gjorde hon inte för att eran målvakt inte höll i bollen." Vi låtsats nu att det han/hon skriver är sant, om jag inte höll i bollen, varför i helvete sparkar dom då på mina fingrar och i ansiktet?! Hade detta varit sant vet jag inte vad jag hade gjort. Som tur är så är det inte sant utan jag höll i bollen och någon sparkade bollen ur händerna på mig och sparkade då även mig på fingrarna och i ansiktet utav bara farten. Jag tycker inte att det kan bli mer "farligt spel", som det så fint heter i regelboken, än såhär. Farligt spel ska bestraffas med rött kort, i detta fall blev det ett ynkligt gult kort. Frispark fick vi också så blåste i pipan gjorde ju domaren också minsann. Och dessutom ska hon ha blåst innan jag fick ta emot dom 2 sista sparkarna. Jag tror inte på något sätt att spelaren var nöjd över detta och jag hoppas att jag har rätt. Men att resa sig upp efter att ha dragit tillbaka fingret som inte alls såg ut som det skulle och mötas av en ring av habo-spelare på mittplan som står och (enligt dom) peppar varandra och skriker på varandra ist för vad man normalt ser på en fotbollsmatch när någon reser sig efter en skada. Jag vet inte om ni brukar se på fotboll på TV men en applåd är en standard grej som man gör, vare sig det är sitt egna lag eller motståndarlaget.

Nu har jag fått skriva av mig och den här matchen är egentligen inget att tjura över. Vi kämpade bra men Habo var bättre. Det blir spel i Div.5 nästa år också men då behöver vi ju inte möta Habo iaf och för min del ska det bli jävligt skönt då dom inte har minsta respekt för att målvakten ligger lite i underläge när man ligger ner framför fötterna på dom.

Vårat lag är trots allt ett bra lag på alla sätt och vis. Inte bara på att spela fotboll. Den 15 oktober ska vi ha en hejdundrande lagfest och fira vårat brons (ja vi tappade silvermedaljen med 4 mål i målskillnad), det kommer bli najs!

Pusshej

/Sandra (som nu har gips för 4:e gången på högerarmen/handen)