I was aiming for the sky, ended up flat on the ground

Jag har ingenting att skriva, men jag tycker om textraden ovan från salems låt i melodifestivalen. det var bara därför jag ville skriva den här bloggen, haha.

På tal om textrader, har hört charlotte på mix megapol prata om det och har även observerat själv pinks låt sober.

I don't wanna be the girl who laughs the loudest
Or the girl who never wants to be alone
I don't wanna be that call at four o'clock in the morning
'Cause I'm the only one you know in the world that won't be home

Jag känner igen mig själv så bra i texten, framförallt det som står med tjock text. Jag är verkligen rädd för att vara själv, jag vill aldrig vara själv. och jag vill hela tiden ha nått att göra, tycker inte alls om att bara sitta och göra inget.. jag vet inte om det är ovanligt men ibland känns det verkligen som att det bara är jag som HATAR att vara ensam. Emil har påstått det någon gång också och jag har väl inte riktigt tänkt på det innan han sa det, men det finns någon slags rädsla eller liknande som gör att jag inte vill vara själv utan hela tiden vill ha någon vid mig. många tycker ju att det är skönt att bara sitta hemma för sig själva och se en film eller whatever, men nej usch. det är INTE min grej.
Jag kan inte förstå mig själv riktigt vad som är så hemkst med att vara ensam. För det är ju inte så att jag aldrig kommer träffa några människor mer bara för att jag sitter på mitt rum ensam och ser på en film en kväll.. tyvärr kan jag nog inte göra något åt detta, det är väl bara inse att jag är en väldigt sällskapssjuk person. det är ju tur att jag har en underbar familj och många bra vänner och dessutom en fin pojkvän! :) Det blir ju inte så många ensamma stunder då..

snart dags att sova, ensam idag, efter två underbara nätter hos Emil :) Sova ensam har jag inte så stora problem med, fast det är klart får jag välja så sover jag hellre bredvid Emil, eller gärna halvt på honom, stackarn! hihi <3

/Sandra (som längtar till fredag)