Efter regn kommer solsken, så då måste det ju även vara tvärtom..

Jag hatar söndagar. Jag verkligen hatar dom, ångestens stora dag... Vill bara att det ska vara tisdag nu så jag får åka härifrån.. hatar mitt rum, hatar min säng allt är så tråkigt här... jag önskar att jag kunde göra något med mitt liv, men det går inte, jag kan inte.. fråga mig inte varför...

Ska bli så kul att få träffa Elin igen. Jag ska njuta av varje sekund, inte tänka på någonting annat än att bara ha kul!

Jag har så svårt att hantera mina känslor. Alla mina känslor kommer ut som tårar både glada och lessna och alla dess sorter. Och fine, det får väl vara så. Men ibland när jag gråter vet jag inte varför, jag kan vara både arg glad och lessen på samma gång.. Det är så jobbigt, kan inte förklara riktigt och ingen skulle nog förstå om jag försökte heller.. har bara en äcklig känsla av oro och uppgivenhet.. tog en lång promenad för en stund sen, gick bara rakt ut i skogen, tänkte att jag märker ju var jag hamnar, för nånstans tar ju skogen slut och då borde jag hitta hem.. det gjorde jag, hamnade långt upp nånstans vid gatorna ovanför spånhultsbacken... det var skönt, men jag vet inte om det hjälpte nånting...
ska sluta skriva nu, kommer ju ingen vart med det här iaf och så ska jag torka tårarna och göra något med mitt liv, måste hitta en hobby, måste hitta nått att göra.. det här funkar snart inte längre...

/Sandra (som är uppgiven)