5/1 -08
Tänk vad lätt det är att vara falsk och bara spela egentligen. Tänk vad man ljuger utan att egentligen ens tänka på att man ljuger. och tänk vad många frågor man ställer som man inte alls bryr sig om vad man får för svar. Jag menar tänk dig att du går på stan och stöter på en gammal vän i förbifarten. Ni säger "hej" såklart. Sen är alltid nästa fråga "Hur är det?" Har du nån gång varit med om att personen i fråga svarat "dåligt". På sin höjd kanske man svarar "bra men är på väg att bli sjuk" eller nått i den stilen. Men oftast blir svaret bara "bra". och sen liksom, whatever. OM man nu inte skulle må bra så säger man ju inte det, vilket betyder att man ljuger. Kankse inte direkt medvetet, men ljuger gör man ju ändå. Detta har jag kommit på under senaste veckan eftersom jag ljugit nästan varje gång jag har svarat på den frågan. Dels är det väl kanske för att man inte orkar/har tid att förklara och sen behöver inte alla människor veta heller för en delen.
Det här med falskhet och att man bara spelar med har jag också märkt den sista tiden. Eftersom jag inte varit så glad under senaste 2 veckorna så har jag fått anstränga mig när jag träffar folk och försöka vara glad. Egentligen vet jag inte varför, är man lessen så är man. That´s life. Men man vill ju inte dra ner stämningen heller, utan man sitter och skrattar med och sånt fast man egentligen kanske inte ens lyssnar på vad som sägs. Det här tror man oftast inte märks (alltså att man bara spelar glad). Men det märks tydligen... tro det eller ej. Igår (fredag) när jag kom ner från trappan möts jag av mamma. Det första hon frågar är "hur är det?" (eftersom jag inte mått så bra). "jodå, jag lever" svarar jag som vanligt. Mamma tittar en stund på mig och säger sedan: "Du ser faktiskt lite gladare ut idag". DÄR tänkte jag "oj, märks det så väl när jag inte mår bra". Jag har liksom dragit mig undan det mesta och typ suttit vid datorn eller låst in mig på rummet när jag varit som mest lessen. Men ändå så har hon märkt det. Det är klart att hon förstod att jag var lessen och jag grät ju rakt framför ögonen på henne dom första dagarna, men sen, då har jag ju inte visat något, bara gråtit för mig själv när ingen ser och ingen hör, försökt dölja liksom, men ändå märker hon. Jag menar torsdagkvällen var den första sedan "dagen det tog slut" som jag inte grät mig till söms (bortsett från nyår då jag inte sov hemma). Fast å andra sidan kanske det bara är mamma som märker sånt :)<3
Älskar min mamma <3 Hon förstår mig!
Det var allt från mig för idag. Nu ska jag sova. Gonatt!
/ Sandra (som just nu är falsk och lögnaktig)
gumman. Jag vet precis hur du menar. Livet är så mycket mer komplicerat om man väljer att se det på de sättet (vilket man oftast gör när man mår dåligt). Förlåt att jag inte riktigt funnits där för dig. Har märkt att du mått dåligt men har ändå inte funnits där. Jag är jätte ledsen, det är inte meningen. Förlåt.
Gumman då, så du säger! du finns alltid där! jag vet det och jag känner det! Skulle jag behöva och vilja så kan jag ringa dig och prata med dig :) det har du sagt många många gånger :D Älskar dig vännen!
åå, hoppas verkligen du känner så. Du kan alltid ringa till mig. Men det känns bara som om jag inte riktigt ställt upp för dig nu. Som om jag inte riktigt räcker till. Hoppas att du inte märkt det, men jag känner av det. Förlåt.
Jag älskar dig också gumman! Du betyder jätte mycket.
Du kan ju inte göra mycket mer än det du gjort! Du ska inte förlåta nånting. Tack för att du finns gummman! du betyder!
