Snart Snart Snaaaaaaaaart är det min födelsedag.

Sitter och väntar på att klockan ska bli tolv för då fyller jag 18 :) Inte långt kvar nu...

Jag var i tidningen idag också :) trevligt :P haha

Lunch på amadeus med mamma imon efter skolan. myys<3 och på kvällen blir det krogen med bror min.

reklam
Lägg gärna till dig på den här sidan: www.hittadinkompis.se det har jag gjort ;)

/ Sandra (som snart inte vill blir äldre)

Snabbt snabbt snabbt... måste sova...

Humöret går upp och ner både under dagen och dag för dag. Nu är jag mest arg för att jag inte sover och att jag inte har pluggat alls mycket inför kostprovet som vi ska ha imorgon. därför kommer inte det gå bra. men sånt e livet hinner nog plugga lite imorgon innan provet eller nått :P

Älskade Farfar, Krya på dig! Det var längesedan du var på sjukhuset senast. Men du klarar det, du är en seg gubbe :) lova!?

Alle skrev nyss att han ser en mullvad och pekade på den. Men jag kunde inte hitta den. Sen sa han att det var han som var mullvaden. *klapa soet mullvad*

Såååva, Godnatt

/ Sandra (som tycker om mullvads-allar) (heter det så? en alle flera allar?)

Borde redigera nedre delen i inlägget den 20:e, men gör inte det för det var så jag kände då. Nu tvivlar jag!

Sitter här vid datorn, gör ingenting. Dom flesta sover nog förmodligen och det ska jag med göra snart, ska lyssna lite på Kent bara. Måste försöka bli gladare, och jag vet att alla tycker att kent är emo-musik och man blir deppig av det, men så tycker inte jag. Jag mår bättre av Kent! Punkt slut!
Iaf så är jag arg, ledsen, deppig och uttråkad för tillfället och orkar inte med nånting. Mitt liv är på väg åt helt fel håll. 18 ska vara den roligaste tiden i livet. Men så är det verkligen inte just nu! Ett rent helvete om jag ska vara ärlig.

är jag en Astronaut?
är jag en Astronaut?
är jag en Astronaut?
är jag så ensam?

För min egen skull och kanske för andras skull (vad vet jag?) så tänker jag inte skriva min tankar här. Dom får ni fan ta reda på själva om ni kan. Vilket inte är helt lätt, för det är endast mina ägor! Skönt att man kan ha nått för sig själv!

Undrar vad min kära broder gör imorgon? Vill komma iväg nånstans, där man inte behöver tänka, bara leva och vara, vill göra nått........... Ibland duger det faktiskt inte med att man har en lillasyster hemma, skiljer för många år på oss. Är inte samma sak. Vill ha tillbaka min bror!

Saknar telefontiden. Då man hade någon att prata med. Någon som lyssnar och tröstar. Just nu är det min älskade Mamma som sköter det!<3

För att ta allt tråkigt på en gång så kan jag ju även säga att skolan går skit just nu. Fick jättedåligt på matteprovet. kemin kändes inte alls bra. Matte D som vi börjat med nu fattar jag ingenting av och fysiken behöver jag inte ens nämna! Jag HATAR skolan!   :(
Och inte nog med det så måste jag plugga en massa körkortsteori också, vilket inte gör skolan lättare. Hinner inte med allt liksom. Och sen har jag fotbollen med, och den måste jag gå på. Enda gången under en dag som man kan koppla bort ALLA andra tankar!

Jag fryser, skakar, gråter. Är det tecken på att jag är arg eller är jag ledsen eller är det en blandning?

Jag trodde faktiskt inte det skulle hända igen. Inte mig inte igen inte inte inte. Hur ska man ta sig ur det? Finns det en bra utväg eller finns det bara en mindre dålig? Tiden får utvisa detta.

Nu ska jag sova eller åtminstone försöka.

Kent<3    -Vad vore jag utan era andetag?

Godnatt!

/ Sandra (som behöver nåt som hon inte har)

1 år sedan...

Idag var det precis på dagen ett år sedan Tobias, endast 8 år ung, blev brutalt mördad några hundra meter utanför mitt hus. Jag kände inte Tobias personligen men måste säga att den stora chocken som kom den dagen går inte beskriva. Man lider med hans släkt och vänner! Men det som gör mig mest arg och lessen är att 28-åringen som gjorde detta snart kommer gå fri igen. Redan nu får han gå ut. - Ska man ens våga vara ute?

Vila I Frid Tobias (F)


 

Jag är ledig imorgon :D

Jag tror att jag börjar bli gladare. Nu kan jag iaf prata om det hela utan att gråta (ibland) och jag klarade att se bilderna på oss också. Fast jag kan fortfarande inte riktigt släppa det och jag har inte kommit över det än heller.


- Jag har ingen penna!

Jag och jennie var med om världens busshändelse igår. Vi hade varit i stan och lämnat elin och skulle åka med bussen hem igen. Efter några hållplatser hoppar det på några killar. En av dom har väldigt coolt hår som står åt alla håll. När mamman som sitter framför dom ska gå av så säger hon "- Jag bara måste..." och så tar hon handen och känner på hans hår. Trodde vi skulle dö av skratt, och hans kompisar också. Fy vad kul det var! Tänk om man vågade göra nått sådant :P

Imorgon ska jag plugga, ta spruta, titta på gamla "GaYTEaM" filmer och träna fotboll. Måste plugga massa körkortsteori också, jag fyller ju år nästa fredag :D

Jag behöver hjälp. Ska skicka in till tidningen sån där grej när man fyller år och då ska man beskriva sig själv med 3 ord. men jag vet inte vad jag ska skriva.. snälla, hjälp mig!?



Mamma: Vad skulle jag göra utan dig? Jag älskar dig! Du förstår, du märker och hjälper. Du försöker alltid trösta på ett eller annat sätt. Fick en tröja eftersom jag "inte haft så roligt lov", fick även många och långa samtal med dig och tröst. Jag ser på dig att du är orolig, och det märks att du märker när jag inte mår bra. En kram kan göra så mycket!



Mamma beskriver mig med 3 ord som: Snäll, kvälls/natt pigg och glad ( när ingen är dum mot mig iaf ) Mamma säger att jag inte är: Hjälpsam. Detta sa hon självklart med glimten i ögat och syftade mest på att jag inte städat hallen denna veckan.

Det märks så tydligt vilka som bryr sig och vilka som inte bryr sig. Man lär sig ganska snabbt vilka som är "äkta" vänner och vilka som inte är det.

Nu ska jag gå och lägga mig.

gonatt

/ Sandra (som börjar bli gladare, även att hon gråter just nu )

Än finns det tusentals tårar kvar.. ?

Har klarat mig i 2 dagar nu, men nu gick det inte längre. Vet inte varför jag gråter egentligen, eller jo det vet jag ju. Men inte såhär mycket, inte såhär länge.. Fy fan!

Ett stort tomt hål !

Måste iaf försöka sova nu. Skola imon, börjar tidigt. Hatar Skolan, Hatar Slask. Hatar mig. Älskar mina vänner! <3

Gonatt

I hela mitt liv har jag väntat
på någon som liknade dig...

/ Sandra ( som snart inte har några tårar kvar )

En djup fundersam blogg tagen från Sandras dystra hjärna...

Tänk vad lätt det är att vara falsk och bara spela egentligen. Tänk vad man ljuger utan att egentligen ens tänka på att man ljuger. och tänk vad många frågor man ställer som man inte alls bryr sig om vad man får för svar. Jag menar tänk dig att du går på stan och stöter på en gammal vän i förbifarten. Ni säger "hej" såklart. Sen är alltid nästa fråga "Hur är det?" Har du nån gång varit med om att personen i fråga svarat "dåligt". På sin höjd kanske man svarar "bra men är på väg att bli sjuk" eller nått i den stilen. Men oftast blir svaret bara "bra". och sen liksom, whatever. OM man nu inte skulle må bra så säger man ju inte det, vilket betyder att man ljuger. Kankse inte direkt medvetet, men ljuger gör man ju ändå. Detta har jag kommit på under senaste veckan eftersom jag ljugit nästan varje gång jag har svarat på den frågan. Dels är det väl kanske för att man inte orkar/har tid att förklara och sen behöver inte alla människor veta heller för en delen. 
Det här med falskhet och att man bara spelar med har jag också märkt den sista tiden. Eftersom jag inte varit så glad under senaste 2 veckorna så har jag fått anstränga mig när jag träffar folk och försöka vara glad. Egentligen vet jag inte varför, är man lessen så är man. That´s life. Men man vill ju inte dra ner stämningen heller, utan man sitter och skrattar med och sånt fast man egentligen kanske inte ens lyssnar på vad som sägs. Det här tror man oftast inte märks (alltså att man bara spelar glad). Men det märks tydligen... tro det eller ej. Igår (fredag) när jag kom ner från trappan möts jag av mamma. Det första hon frågar är "hur är det?" (eftersom jag inte mått så bra). "jodå, jag lever" svarar jag som vanligt. Mamma tittar en stund på mig och säger sedan: "Du ser faktiskt lite gladare ut idag". DÄR tänkte jag "oj, märks det så väl när jag inte mår bra". Jag har liksom dragit mig undan det mesta och typ suttit vid datorn eller låst in mig på rummet när jag varit som mest lessen. Men ändå så har hon märkt det. Det är klart att hon förstod att jag var lessen och jag grät ju rakt framför ögonen på henne dom första dagarna, men sen, då har jag ju inte visat något, bara gråtit för mig själv när ingen ser och ingen hör, försökt dölja liksom, men ändå märker hon. Jag menar torsdagkvällen var den första sedan "dagen det tog slut" som jag inte grät mig till söms (bortsett från nyår då jag inte sov hemma). Fast å andra sidan kanske det bara är mamma som märker sånt :)<3

Älskar min mamma <3 Hon förstår mig!

Det var allt från mig för idag. Nu ska jag sova. Gonatt!

/ Sandra (som just nu är falsk och lögnaktig)

Denna blogg borde handla om nyårsafton, men det gör den inte. För det är inte det som snurrar i mitt huvud just nu... Den kommer nån gång när jag är glad och på bra humör, vilket kan dröja...

1 hel vecka nu, varje dag i en hel vecka minst 2 gånger om dagen. Trodde inte att jag tyckte om honom så mycket men uppenbarligen är det så. Vad man än gör så påminns man. Hela tiden, om och om igen... 

Jag orkar inte. För Exakt en månad sedan var jag världens lyckligaste (om man bortser från att jag var sjuk). Nu är det tvärtom. Vad gör jag för fel? 

Jag trodde det här lovet skulle bli nått speciellt, något att minnas! Och visst, jag kommer inte glömma, men jag vill inte komma ihåg det på det här sättet. Det började bra med pepparkakshus bakning. Sen kom julafton då var det ingen snö - mindre bra. Sen har det bara blivit sämre och sämre för att nu vara ett rent helvete! 

olyckligt kär?

/ Sandra (som hatar sitt liv just nu)